Vi hade ingen förslagsrätt, men vi hade yttranderätt. Det var väl det som gjorde att man blev ännu mer intresserad. Man kom ju djupare in i det. Man såg vart pengarna tog vägen och hur de handlade och vandlade. Sen var det ju det att vi hade majoritet, så man tyckte väl det var mer intressant och ville göra det bättre. Det syntes ju för varje år och varje valperiod att det blev resultat av jobbet, men vi hade ingen ersättning för detta. Det var gratis. Vi hade en bestämmelse i drätselkammaren, att om sammanträdena varade längre än till halv tio, så skulle vi få en smörgås och en öl. Det var den enda ersättningen vi hade.

På fritiden umgicks man väl mest med de som bodde i närheten, grannarna och så. Man hade ju inte så stora möjligheter att förflytta sig. Då på trettiotalet var det ju inte en enda av varvsarbetarna som hade bil. Det kom inte förrän efter andra världskriget. Det var väl någon som hade bil under kriget och körde med gengas, men det var inte många det. De började på Listerlandet att skaffa sig lite bilar, för de hade ju svårt att komma in. Det har ju aldrig varit några bussförbindelser som passat. De har aldrig passat till dem som har vanliga jobb.