Startsida Berättelser Född 1911. Plåtslagare - Sida 3
Född 1911. Plåtslagare - Sida 3 PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Erik Karlsson   
2008-10-23 16:40
Artikelindex
Född 1911. Plåtslagare
Sida 2
Sida 3
Alla sidor

Nyheterna de hörde vi på radion i Karlskrona på logementet när det gällde de fyra tyskabåtarna på Sölvesborgs Varv. Det var den största beställningen. Det var 1941. Jag låg ute 1940 till 1941. De levererades senare till Venezuela. Det hände en malör med dom vid sjösättningen. En av dem hoppade ur bädden och blev sittande där nere. Den låg på marken bland block och elände.
- Den gräver vi ut, sa Carlsson.
Men det var ett hemska jobb innan vi tyade palla upp den och få ut den igen. Men den var ju försäkrad, så de påstår att Varvet tjänade extra pengar på det. Så många vajrar, block och tågändor, så fick de väl nytt sen när de blev fördärvade där. Det kom inga människor till skada.

Sjukkassorna var ju någonting som det var dåligt med. Det glömde vi kanske prata om. Så var det just med sjukkassorna på trettiotalet. Vi hade en egen liten sjukkassa på Varvet, där vi betalade tjugofem öre i veckan. Vi fick ut två kronor om dagen i vanlig sjukpenning och en krona vid olycksfall. När den erkända sjukkassan kom till, så var det ju en väldig uppryckning. Sen blev det ännu bättre längre fram i tiden med karensdagar. Det var tre karensdagar på den tiden. Sen försvann de och det hälsades med tillfredsställelse.

Jag har alltid haft ett starkt politiskt intresse. Det var ju orättvisorna man såg. Det är klart, många gånger, särskilt om man hade gått i ur och skur, tyckte man när man kom hem i värmen lite grand, att det bara var att börja med rakhyvlen och ge sig iväg igen. Många gånger undrade man vad man hade gett sig in på. Men sen när man kom iväg på gruppsammanträden och även andra sammanträden, och man fick se enigheten och framgångarna som kom, blev man ännu mer intresserad. Jag var med i stadsfullmäktige först och kommunfullmäktige sen. Jag började engagera mig i politiken i början på fyrtiotalet och var med i kommunfullmäktige här i landsförsamlingen. Sen när vi blev inkopierade, då avsade jag mig. Då hade jag för mig att jag skulle lägga av i början på 1950-talet. Första perioden efter det var jag inte med, men sen var det färdigt igen. Jag blev suppleant i drätselkammaren. som det hette då. Det tyckte man var särskilt intressant, för då bevistade man sammanträden och hade yttranderätt också.

Vi hade ingen förslagsrätt, men vi hade yttranderätt. Det var väl det som gjorde att man blev ännu mer intresserad. Man kom ju djupare in i det. Man såg vart pengarna tog vägen och hur de handlade och vandlade. Sen var det ju det att vi hade majoritet, så man tyckte väl det var mer intressant och ville göra det bättre. Det syntes ju för varje år och varje valperiod att det blev resultat av jobbet, men vi hade ingen ersättning för detta. Det var gratis. Vi hade en bestämmelse i drätselkammaren, att om sammanträdena varade längre än till halv tio, så skulle vi få en smörgås och en öl. Det var den enda ersättningen vi hade.

På fritiden umgicks man väl mest med de som bodde i närheten, grannarna och så. Man hade ju inte så stora möjligheter att förflytta sig. Då på trettiotalet var det ju inte en enda av varvsarbetarna som hade bil. Det kom inte förrän efter andra världskriget. Det var väl någon som hade bil under kriget och körde med gengas, men det var inte många det. De började på Listerlandet att skaffa sig lite bilar, för de hade ju svårt att komma in. Det har ju aldrig varit några bussförbindelser som passat. De har aldrig passat till dem som har vanliga jobb.



Senast uppdaterad 2008-11-03 12:15
 
 

Aktiviteter

<<  Maj 2013  >>
 Må  Ti  On  To  Fr  Lö  Sö 
    1  2  3  4  5
  6  7  8  9101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Besökare

Vi har 2 besökare online