Historia
Bakgrund
Sjöfart har länge varit viktigt i Sölvesborg, men om det före 1800 talets början fanns något skeppsvarv här är oklart. Emellertid bedrevs under 1800 – talet sporadisk varvsverksamhet. Vid seklets slut grundlades ett skeppsvarv av större och mer betydande karaktär. Sjökaptenerna Otto Banck och Johan Ingmansson, tillika rederiägare, var de drivande krafterna i det varv som nu växte fram. Reparationsarbeten fick under deras ledning stor betydelse. Även nybyggnation bedrevs, men i mindre skala. Främst handlade det om segelfartyg i trä. Hela verksamheten såldes dock vidare 1918, och en ny period i varvets historia inleddes.
Letar du efter historiska posters eller affischer med nautiskt tema kan vi rekommendera justposter.se
Därmed tog Sölvesborgs Varvs moderna historia vid, som varade ända fram till nedläggningen 1981. Det rör sig således om en lång epok och varvet har under denna tid varit föremål för ett flertal större förändringar. Under årens lopp har ett nittiotal fartyg byggts, sjösatts och slutligen levererats till olika rederier i Sverige eller utomlands. Även omfattande reparationsverksamhet har under perioden bedrivits. Antalet anställda har genom åren varierat, men vid flera tillfällen har det varit så många som 400 personer. Varvet har därför under lång tid varit Sölvesborgs största arbetsplats.
Varvets moderna historia
1918 bildades följaktligen Sölvesborgs Varvs och Rederi AB. Konsul och redare Thure Carlsson blev styrelsens ordförande. Från 1924 blev han även verkställande direktör. Han förblev sedan varvets ledande gestalt under flera decennier.
Varvsområdet, som tidigare arrenderats av kommunen, köptes upp. Även ny mark införskaffades. Hela anläggningen rustades upp, vilket innebar tillkomst av nya stapelbäddar och verkstäder, tillika utbyggnad av spåranläggningarna. Varvet tillfördes också mer moderna maskiner. Inte långt därifrån uppfördes dessutom flera arbetarbostäder. Tanken var att knyta arbetarna närmare arbetsplatsen. Under de första åren i ny regi byggdes flera ångfartyg, det modernaste fartyget vid den här tiden. Men även en lite äldre modell, entremastad träskonare såg dagens ljus.
Levererad 1922. Depressionen som rådde i samhället mot slutet av 1920 talet fick verkningar för varvet. Det svaga ekonomiska läget medförde minskad efterfrågan på fartyg, och ökad konkurrens mellan olika bolag. I stort sett enbart mindre pråmar,för leverans i hemtrakterna, tillverkades därför under en tid. Men varvet satsade också på bygge av ett större ångfartyg, utan att i förväg ha någon egentlig beställare. Parallellt fortsatte reparationsverksamheten, och flera större reparationer utfördes. Detta till trots, var det generellt en svår period.
Torrdockan längst t.v. och fartyget Maud på stapelbädden t.h. Inte förrän i mitten av 1930 talet blev tiderna bättre igen. Flera mindre fartygsbyggen avlöste emellertid först varandra, innan varvet till sist började tillverka en ny sorts modernare fartyg: tremastad stålmotorseglare. Den förbättrade situationen gjorde att varvet gradvis genomgick en förnyelseprocess. Nya kranar och maskiner tillfördes anläggningen. Ledningar och spår drogs om och moderniserades. Varvet fick även en ny stapelbädd och kajerna byggdes ut. Fartygsreparationerna blev nu också fler än tidigare.