I andra världskrigets inledning kom beställningar från tyska rederier på flera fartyg. Men svenska myndigheter ingrep och stoppade, på grund av de rådande omständigheterna, affären. Fartygen gick, efter många turer, till Venezuela istället. Under krigsåren, beställde även svenska marinen ett par fartyg.

Den påbörjade ombyggnaden av varvet fortsatte under den här perioden. En förrådsbyggnad, en modernare matsal samt ett nytt omklädningsrum tillkom. Ett nytt kontorsbygge uppfördes också, som stod färdigt 1944.
Vid krigsslutet ökade efterfrågan på fartyg. Det innebar att ytterligare moderniseringar var nödvändiga för att kunna följa med i utvecklingen. 

Två stora fartyg, som till sin storlek överträffade det som tidigare byggts i Sölvesborg, tillverkades i början på 1950 talet. Vid decenniets mitt började varvet även bygga en ny typ av fartyg: paragrafbåtar, moderna kustfartyg. Det blev totalt ett 20 tal byggda. 

Anläggningen förnyades, och under åren 1955 till 1956 förlängdes och breddades varvets torrdocka. Avsikten var att kunna reparera ännu större fartyg än vad som tidigare varit möjligt.

Under 1960 talet lades rederidelen inom varvet ner, och verksamheten koncentrerades helt på nybyggnader och reparationer. Flera olika slags fartyg tillverkades under den här perioden, däribland helt nya fartygstyper. Varvet specialanpassade sina fartyg alltmer efter vilken last de var avsedda för. Det handlade om alltifrån kyltransporter till frakt av olja, asfalt och cement. Bland de fartyg som byggdes kan tankbåtar, kylfartyg, bogserbåtar och passagerarfartyg nämnas. Emellertid fick varvet under årtiondet ekonomiska bekymmer. Rederi AB Polar, som beställt ett par fartyg av varvet, köpte därför upp Sölvesborgsbolaget.

Det gick inte mer än några månader innan ett nytt uppköp var aktuellt. AB Götaverken blev således ny ägare till varvet. Namnet ändrades vid tillfället till AB Nya Sölvesborgs Varv.

Varvet arrenderades i samband med uppköpet ut till Finnboda Varf AB. Successivt skulle varvet börja tillverka fartygssektioner. Den nya inriktningen krävde en genomgripande förändring av anläggningens utseende. Många av de gamla byggnaderna revs därför och nya verkstadsbyggnader, lyftredskap och traverser tillfördes verksamheten.

Det innebar att såväl en ny rymligare plåt- och svetshall som en ny maskinverkstad tillkom. En flytdocka fraktades också hit från Finnboda. Därutöver genomfördes muddringar i Sölvesborgsviken utanför varvsområdet, och det blev även bygge av en ny utrustningskaj med tillhörande större kran. Under perioden fortsatte tillverkning av specialanpassade fartyg, samtidigt som reparationer i ansenlig mängd också utfördes.

I mitten av 1970 talet var det dags för att nytt namnbyte, och varvet kom att heta Götaverken Sölvesborg AB. Svenska Varv AB tog därefter över varvet. De svenska varven tvingades i detta skede till stora nedskärningar, så även varvet i Sölvesborg. Flera fartyg byggdes emellertid fortfarande. Mot slutet av 1970 talet blev Götaverken Sölvesborgs AB dotterbolag till Karlskronavarvet. Nedläggningen närmade sig allt mer. Ett par större fartygsförlängningar genomfördes, men 1981 kom slutligen beslut om att varvet skulle läggas ner. Endast mindre reparationsverksamhet med 35-50 anställda, under ägaransvar av Cityvarvet Cicerv AB från Göteborg, blev kvar fram till 1986.